KAN EN DÖDSBODELÄGARE SJÄLV ORDNA BEGRAVNINGEN UTAN ATT TILLFRÅGA ÖVRIGA?
Uppdaterat: 10 sep.
När någon avlider behöver en begravning ofta ordnas snabbt. Men vad händer om det finns flera dödsbodelägare och bara en av dem tar initiativ till begravningen? Måste alla dödsbodelägare vara överens? Behövs fullmakter från samtliga? Och kan en begravningsbyrå ta emot en beställning från bara en dödsbodelägare?
Utgångspunkten i rättsläget är att en dödsbodelägare kan ordna en begravning själv utan att först inhämta samtycke från övriga dödsbodelägare. Den beställningen kan dessutom innebära att dödsboet blir betalningsansvarigt.
Samtidigt är det vanligt och önskvärt att dödsbodelägarna är överens om att begravningen beställs och hur den ska utformas. En viktig utgångspunkt är också den avlidnes vilja, exempelvis önskemål som den avlidne har uttryckt muntligen eller skriftligen.
DÖDSBODELÄGARNA FÖRVALTAR NORMALT DÖDSBOET GEMENSAMT
När en person avlider ska dödsbodelägarna som huvudregel gemensamt förvalta den avlidnes egendom under tiden som dödsboet utreds. Det innebär att dödsbodelägarna normalt företräder dödsboet tillsammans. Det finns dock ett viktigt undantag: åtgärder som inte tål att uppskjutas får företas även om någon dödsbodelägares samtycke inte kan inhämtas. Det framgår av 18 kap. 1 § ärvdabalken. En begravning behöver planeras omgående eftersom stoftet enligt begravningslagen ska kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet, om inte Skatteverket medger anstånd. Det finns därför starka skäl att inte låta en oenighet mellan dödsbodelägare fördröja planeringen så att den lagstadgade tidsfristen riskerar att överskridas.
KAN EN DÖDSBODELÄGARE ALLTSÅ ORDNA BEGRAVNINGEN SJÄLV?
Ja. I det rättsfall som behandlas i underlaget till denna artikel, Svea hovrätts dom den 29 oktober 2009 i mål T 174-09, beställde en av tre bröstarvingar en begravning utan de övriga dödsbodelägarnas medgivande. Hovrätten ansåg att den som tar emot en beställning av en begravning från en dödsbodelägare därigenom träffar ett bindande avtal med dödsboet. Dödsboet blir alltså betalningsansvarigt för begravningen. Detta har även återgetts i kommentarerna till ärvdabalken som finns i underlaget.
VARFÖR KRÄVS INTE FULLMAKT FRÅN ALLA DÖDSBODELÄGARE?
En viktig del av resonemanget är praktisk. När en begravning ska beställas finns det ofta ännu ingen färdig bouppteckning som visar vilka som är dödsbodelägare. Det skulle därför vara opraktiskt om begravningsbyråer alltid behövde göra en fullständig utredning av dödsbodelägarkretsen eller kräva fullmakter från samtliga innan en begravning kan beställas.
Det är också den bedömning som lyfts fram i rättsfallet som behandlas i underlaget.
Det betyder i praktiken att en begravningsbyrå normalt kan ta emot en beställning från en dödsbodelägare utan att först kräva att alla övriga delägare har skrivit under.
VEM BETALAR BEGRAVNINGEN?
Begravningskostnaden är en kostnad som ska belasta dödsboet. Ärvdabalken anger att dödsboet ansvarar för kostnader som behövs för bland annat begravningen. Underlaget hänvisar också till 5 kap. 2 § begravningslagen, där det anges att kommunen har rätt till ersättning från dödsboet för kostnader när kommunen behöver ordna gravsättningen.
Att en dödsbodelägare ensam beställer begravningen innebär alltså inte att den personen automatiskt blir personligt betalningsansvarig för hela begravningen. Enligt den rättspraxis som behandlas i underlaget kan beställningen i stället binda dödsboet som sådant.
MEN VAD HÄNDER OM ÖVRIGA DÖDSBODELÄGARE SÄGER NEJ?
Här kan det uppstå en konflikt.
En dödsbodelägare kan alltså beställa en begravning utan övrigas samtycke, men det betyder inte att dödsbodelägarna måste vara överens om alla detaljer kring begravningen.
Om en delägare exempelvis anser att begravningen är för dyr eller motsätter sig vissa val kan det uppstå en ekonomisk eller rättslig tvist mellan delägarna. Det viktiga är dock att skilja på rätten att få begravningen ordnad och hur begravningen ska utformas.
En begravning är en nödvändig åtgärd som inte kan skjutas upp hur länge som helst. I underlaget framhålls därför att 18 kap. 1 § ärvdabalkens bestämmelse om åtgärder som inte tål att uppskjutas har betydelse i denna situation.
DET BEHÖVER ALLTSÅ INTE VARA ENHÄLLIGHET
Sammanfattningsvis är utgångspunkten enligt det rättsliga material som behandlas här:
Dödsbodelägarna förvaltar normalt dödsboet gemensamt.
En begravning är en åtgärd som inte kan skjutas upp hur länge som helst.
En dödsbodelägare kan därför beställa en begravning utan att först inhämta samtycke från övriga.
En begravningsbyrå som tar emot beställningen från en dödsbodelägare kan enligt den rättspraxis som behandlas i underlaget ingå ett bindande avtal med dödsboet.
Dödsboet står som utgångspunkt för begravningskostnaden.
Det behöver normalt inte krävas att begravningsbyrån först utreder samtliga dödsbodelägare eller samlar in fullmakter från alla.
SAMMANFATTNING
En dödsbodelägare har i praktiken rätt att själv beställa en begravning utan att först inhämta samtycke från övriga dödsbodelägare. Detta hänger samman med att en begravning behöver planeras omgående och att stoftet enligt huvudregeln ska kremeras eller gravsättas inom en månad från dödsfallet. Det är dock vanligt och önskvärt att dödsbodelägarna är överens om beställningen och begravningens utformning. Den avlidnes vilja bör vara den viktigaste utgångspunkten i planeringen.
Enligt rättspraxis kan en begravningsbyrå ingå avtal med dödsboet genom en enda dödsbodelägare, vilket innebär att dödsboet blir betalningsansvarigt för kostnaden. Det krävs därför normalt inte fullmakt från samtliga dödsbodelägare för att en begravning ska kunna beställas och genomföras. Samtidigt kan oenighet mellan dödsbodelägare leda till ekonomiska eller juridiska tvister i efterhand, särskilt kring kostnader och utformning av begravningen. Det förändrar dock inte behovet av att begravningen planeras och genomförs inom den tid som lagen anger.
Kommentarer