NÄR ANHÖRIGA INTE RESPEKTERAR DEN AVLIDNES LIVSARKIV
Ett Livsarkiv kan ge anhöriga tydliga besked om hur en person vill ha sin begravning. Men vad händer om önskemålen inte följs? Det korta svaret är att ett Livsarkiv har stor praktisk och personlig betydelse, men inte är juridiskt bindande på samma sätt som ett avtal eller testamente. Begravningslagen ger ett uttryckligt stöd för den avlidnes önskemål om kremering och gravsättning. För musik, blommor, ceremonins form och andra personliga val är det rättsliga skyddet mindre tydligt. När anhöriga inte respekterar ett Livsarkiv kan det därför uppstå svåra konflikter. Tydlig dokumentation är viktig, men samtal medan man lever kan vara minst lika betydelsefulla.
VAD ÄR ETT LIVSARKIV?
Livsarkivet är en kostnadsfri tjänst där du kan dokumentera information som ska hjälpa dina närstående i framtiden. Det kan bland annat innehålla uppgifter om viktiga juridiska handlingar och önskemål inför begravningen.
Du kan exempelvis skriva ner:
om du önskar kremering eller jordbegravning
var du vill bli gravsatt
om ceremonin ska vara kyrklig, borgerlig eller följa en annan tradition
vilken musik du önskar
vilka blommor eller andra dekorationer du vill ha
om du vill ha dödsannons och minnesstund
om du önskar gåvor till en viss organisation
vilken begravningsbyrå du vill anlita
vem du önskar ska planera begravningen
Syftet är att ge de efterlevande klara besked när de själva kan ha svårt att veta vad som känns rätt.
MÅSTE ANHÖRIGA FÖLJA LIVSARKIVET?
Ett Livsarkiv är normalt inte juridiskt bindande i sin helhet. Det är framför allt en dokumentation av den avlidnes vilja och ett stöd för dem som ska ordna begravningen.
Det innebär inte att önskemålen saknar betydelse. Tvärtom bör de väga tungt, både av respekt för den avlidne och för att minska osäkerheten för de efterlevande.
Det juridiska skyddet skiljer sig dock mellan olika typer av önskemål.
KREMERING OCH GRAVSÄTTNING HAR STÖD I LAGEN
Enligt begravningslagen bör den avlidnes önskemål om kremering och gravsättning följas så långt det är möjligt.
Det kan exempelvis handla om:
om den avlidne ville kremeras eller jordbegravas
på vilken ort gravsättningen ska ske
vilken begravningsplats som önskades
hur askan ska gravsättas eller om det finns önskemål om askspridning
Ordet ”bör” innebär inte att önskemålet alltid kan genomföras. Det kan finnas praktiska eller rättsliga hinder. Men den avlidnes tydligt dokumenterade vilja ska ges särskild betydelse.
CEREMONINS INNEHÅLL HAR ETT SVAGARE SKYDD
Begravningslagen innehåller inte motsvarande uttryckliga regler om alla delar av begravningsceremonin.
Det gäller exempelvis önskemål om:
musik och psalmer
blommor
klädsel
tal och minnesord
dödsannons
minnesstund
gåvor till en organisation
vilka personer som ska medverka
andra personliga inslag
Ett Livsarkiv är ett tydligt uttryck för vad den avlidne ville, men det finns inte någon enkel myndighetsprocess som kan tvinga anhöriga att följa varje önskemål om ceremonins innehåll.
NÄR DE ANHÖRIGAS ÖNSKEMÅL TAR ÖVER
I det bifogade debattinlägget i Kyrkans Tidning beskriver en präst situationer där avlidna personer mycket tydligt hade dokumenterat hur de ville ha sina begravningar. Trots detta valde de anhöriga andra ceremonier, annan musik eller en annan gravsättning. Exemplen visar en svår fråga: Vems behov ska styra begravningen? Begravningen är ett avsked för de efterlevande, men det är samtidigt den avlidnes begravning. När den avlidne har lämnat klara önskemål kan det upplevas som ett allvarligt åsidosättande att medvetet göra tvärtom.
Konflikten blir särskilt tydlig om de anhöriga:
väljer bort något som var mycket viktigt för den avlidne
ändrar gravskick eller gravplats
låter en egen religiös övertygelse styra över den avlidnes
använder ceremonin för att lösa äldre familjekonflikter
inte är överens sinsemellan om vem som ska bestämma
Sådana situationer kan skapa sorg, skuld och motsättningar som finns kvar långt efter begravningen.
VEM BESTÄMMER ÖVER BEGRAVNINGEN?
Det finns ingen enkel regel som ger en viss anhörig rätt att ensam bestämma över hela begravningen. I praktiken planeras begravningen ofta av en eller flera närstående. Vem som tar ansvar kan påverkas av familjeförhållandena, vem som stod den avlidne närmast och vilka personer som ingår i dödsboet. Begravningskostnaden betalas normalt av dödsboet. Därför behöver den som beställer begravningen också ta hänsyn till dödsboets ekonomi och undvika kostnader som boet inte kan bära. Om det finns flera dödsbodelägare bör större beslut och kostnader förankras gemensamt. En person bör inte utgå från att han eller hon fritt kan bestämma och sedan kräva att dödsboet betalar.
VAD HÄNDER OM ANHÖRIGA ÄR OENSE OM GRAVSÄTTNINGEN?
Om konflikten gäller kremering eller gravsättning finns en särskild ordning i begravningslagen. De efterlevande kan begära medling hos huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd. Huvudmannen är vanligtvis en församling eller ett pastorat inom Svenska kyrkan. I Stockholm och Tranås ansvarar kommunen för begravningsverksamheten. Om parterna inte kommer överens lämnas ärendet vidare till länsstyrelsen. Länsstyrelsen beslutar då vem som ska få bestämma.
Vid bedömningen ska länsstyrelsen särskilt ta hänsyn till:
den avlidnes egna önskemål
parternas relation till den avlidne
sammanlevnad
släktskap
annan nära anknytning
Ett tydligt Livsarkiv kan därför få stor betydelse som bevis på den avlidnes vilja, även om dokumentet inte automatiskt avgör tvisten. Den här medlingsordningen gäller kremering och gravsättning. Den är inte utformad för konflikter om exempelvis musik, blommor eller minnesstund.
VÄNTA INTE MED ATT TA UPP EN KONFLIKT
Kremering eller gravsättning av kistan ska som huvudregel ske senast en månad efter dödsfallet. Om en konflikt uppstår är det därför viktigt att reagera tidigt.
Gör så här:
Ta fram den senaste versionen av Livsarkivet.
Kontrollera exakt vad den avlidne har skrivit.
Samla de berörda till ett lugnt samtal.
Försök skilja den avlidnes önskemål från de efterlevandes egna behov.
Kontakta begravningsbyrån innan bindande beställningar görs.
Begär medling om tvisten gäller kremering eller gravsättning.
Ta juridisk rådgivning om konflikten även påverkar dödsboet eller kostnadsansvaret.
En begravningsrådgivare kan hjälpa till att förklara alternativen och hitta en utformning som respekterar den avlidnes vilja utan att bortse från de efterlevandes behov.
SÅ MINSKAR DU RISKEN ATT DINA ÖNSKEMÅL ÅSIDOSÄTTS
Det går inte att skapa en fullständig garanti för att varje önskemål följs. Du kan däremot göra din vilja betydligt svårare att missförstå.
SKRIV TYDLIGT OCH KONKRET
Undvik allmänna formuleringar som ”en enkel begravning” eller ”ingen uppståndelse”. Olika personer kan tolka dem på olika sätt.
Skriv i stället vad du konkret menar:
vilken typ av ceremoni du önskar
om du vill bli kremerad eller jordbegraven
var du vill bli gravsatt
vilken musik som är viktig
om du vill ha eller avstå från minnesstund
vilka val du absolut inte önskar
RANGORDNA ÖNSKEMÅLEN
Markera vad som är viktigast och vad de anhöriga kan anpassa.
Du kan exempelvis skilja mellan:
önskemål som är avgörande för dig
önskemål som gärna får följas
detaljer som de anhöriga själva får bestämma
Det ger de närstående vägledning om något inte kan genomföras på exakt det sätt du tänkt.
BERÄTTA ATT LIVSARKIVET FINNS
Ett välskrivet Livsarkiv hjälper inte om ingen känner till det. Berätta för flera personer att du har fyllt i dokumentet och hur det kommer att göras tillgängligt efter din död. Ange gärna vilken person du önskar ska ha huvudansvaret för kontakten med begravningsbyrån. Personen får inte automatiskt en ensam juridisk beslutanderätt, men uppgiften visar vem du hade förtroende för.
Ett bra sätt att säkerställa att dokumentet kommer fram är att registrera det via Götmars dokumentbevakning och förvaring. Då görs en löpande kontroll mot folkbokföringen så att dokumentet bevakas och aktiveras vid dödsfall. Det går även utmärkt att lämna in eller fylla i sitt Livsarkiv digitalt.
TALA MED DINA NÄRSTÅENDE
Ett samtal kan ge dokumentationen större tyngd. Berätta inte bara vad du önskar, utan även varför det är viktigt för dig. När närstående förstår bakgrunden är risken mindre att de senare tolkar önskemålen som oviktiga detaljer eller ersätter dem med egna val.
UPPDATERA DOKUMENTET
Livssituationer, relationer och önskemål förändras. Gå därför igenom Livsarkivet med jämna mellanrum och uppdatera det när något ändras. En aktuell och daterad dokumentation minskar risken för osäkerhet om vilken version som uttrycker din senaste vilja.
KAN ÖNSKEMÅLEN SKRIVAS IN I ETT TESTAMENTE?
Ett testamente styr i första hand vad som ska hända med den avlidnes kvarlåtenskap. Det är därför inte alltid ett lämpligt eller tillräckligt sätt att lämna önskemål om begravningen. Dessutom kan ett testamente hittas eller öppnas först när planeringen redan har börjat. Det är ofta bättre att dokumentera begravningsönskemålen i ett särskilt dokument, såsom Livsarkivet, och se till att de närstående känner till det. Om du vill skapa tydligare juridiska och praktiska förutsättningar kan du också rådgöra med en jurist om testamente, finansiering och andra handlingar.
NÄR RESPEKT KRÄVER SAMTAL
Ett Livsarkiv kan inte lösa varje familjekonflikt. Men det ger de efterlevande något konkret att utgå från och gör den avlidnes röst tydligare i planeringen. Den viktigaste åtgärden är ofta kombinationen av dokumentation och samtal: skriv ner vad du vill, förklara varför och se till att informationen går att hitta. På Götmars kan du få hjälp att fylla i Livsarkivet och planera din begravning. När ett dödsfall har inträffat hjälper vi de närstående att förstå önskemålen, alternativen, kostnaderna och nästa steg.
Kontakta oss om du vill dokumentera dina önskemål eller behöver vägledning när familjen inte är överens.
BEGRAVNINGSBYRÅNS DILEMMA VID KONFLIKTER
Ibland uppstår ett svårt dilemma för begravningsbyrån när den avlidne har skrivit ett förordnande och gett byrån förtroendet att förverkliga önskemålen, men dödsbodelägarna ändå vill frångå dem. Som begravningsbyrå gör vi alltid vårt yttersta för att den avlidnes vilja ska respekteras och bli verklighet, då det är personen själv som gett oss uppdraget. Samtidigt saknar vi skarpa juridiska verktyg för att driva förordnandet formellt eller tvinga fram beslut mot de efterlevandes vilja. I sista hand är vi därför hänvisade till delägarnas goda vilja och lyhördhet inför den avlidnes sista önskemål.
Kommentarer